Skyddsängel

Idag var det mommos begravning. Det kändes nog lite hemskt att inte kunna vara där... Allt känns fortfarande så overkligt för mig då jag är här i Italien. Jag har inte fått uppleva planeringen av begravningen och inte heller fick jag vara med och säga hejdå till mommo. Jag fick inte mitt "farväl", så de känns väldigt fumligt alltihop. 

Då när mamma berätta att mommo gått bort kände jag helt plötsligt inget, jag var tom, eller jag kände kanske allt på en gång och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag satt i bussen påväg till praktiken då mamma texta om vad som hade hänt. Jag kunde inte ta till mig vad jag hade läst.. Jag fortsatte bara min dag, och först då jag skulle gå och lägga mig den kvällen kände jag en stor sorg. Jag var väl i chock först. Kunde bara gråta och tänka "varför just nu? varför nu då jag inte kan säga hejdå? nu när jag är i Italien". 

Min mommo har varit allt för mig och mina syskon, hela vår familj. Och hon var alltid så viktig med sina barnbarn. Hon sände skyddsänglar att vaka över alla hon älskade och brydde sig om. Hon hade ett stort hjärta som såg det goda i allt och alla. Oj så jag kommer sakna dig mommo! 
Idag skickade pappa bilder från begravningen, på så sätt har jag fått säga mitt farväl. Du var världens bästa och omtänksammaste människa, min mommo, en skyddsängel. Evigt älskad, evigt saknad<3 font="">